Kontakt

Kontakta Commander: commanderslog [at] hotmail.se

fredag 31 december 2010

Brinkmanship mellan de båda Korea

Kollegan Sumatra har tidigare kommenterat konflikten på den koreanska halvön och menat att det är ett klassiskt fall av brinkmanship. Jag har hittills inte tagit mig tid att sätta mig in i vad han menade.

Men häromdagen dök det upp en artikel på "38 North" som utvecklade skillnaden mellan chicken-race och brinkmanship. I artikeln kommenterar Erich Weingartner en fråga ställd av Pekingbaserade Globe & Mail-korrespondenten Mark Mackinnon. Frågan han ställde, efter att Sydkorea den 20 december avslutat en "provokativ" skjutövning på Yeonpyeong utan att Nordkorea agerade, var:

Did Seoul just win a terrifying game of chicken?”

Weingartner hävdar att Soul inte vann ett chicken-race utan snarare förlorade ett brinkmanship.

The “winner” in a game of chicken is the player demonstrating the most reckless, suicidal disregard for outcomes; Or the player confident enough to guess when the opponent is bluffing.
---
Brinkmanship is a willingness to expose oneself to major risk in order to achieve some purposeful outcome. Used by governments, this is not a game, but a political tactic. If there is a “winner” in brinkmanship, it is not the most reckless player, but the one who has achieved a specific goal. The point of brinkmanship, however, is to illustrate that a “win” by either side is impossible. Taking a conflict over the brink will result in unacceptable losses by both sides.

Weingartner avslutar med att slå fast att det inte fanns någon anledning för Nordkorea att reagera på den senaste skjutövningen eftersom de redan visat sin beslutsamhet vid förra tillfället. Deras brinkmanship hade redan uppfyllt sitt syfte genom att förmå USA att återta fokus på den koreanska halvön och blottlägga Sydkoreas brist på handlingsalternativ. Om den enda handlingsvägen som Sydkorea och USA kan svara med är att eskalera den militära aktiviteten framkommer deras politiska svaghet. Enligt författaren spelar Sydkorea endast chicken-race med sig själv, vilket han kan ha en poäng i, om man ser det som han visat ovan.

/ Commander

torsdag 30 december 2010

Taktikutveckling mot piraterna

Chris Rawley  skriver ett intressant inlägg på Information Dissemination. Han föreslår ett antal åtgärder för att störa piratverksamheten:

"1) Hit the camps – After several seasons of observation, the pirates’ patterns of life and TTPs are rather well understood by the coalition. Like any significant military operation, pirates rely on a logistics chain consisting of boats, fuel and other commodities that must be assembled before deployment. These assembly areas can be targeted kinetically with no collateral damage and minimal loss of life, while producing significant disruptive effects to the pirate’s operations.


2) Target key facilitators – There are literally tens of thousands of potential recruits with rusty Kalashnikovs in Somalia who can hold hundreds of hostages aboard dozens of ships for months on end. There are fewer, but still many, ex-fishermen/mariners who can navigate a skiff hundreds of miles over the horizon and capture an unprotected merchant. But there are a relatively small number of personalities in Somalia who are fluent in multiple languages, can facilitate hostage negotiations, and coordinate the movement and laundering of large sums of cash internationally. Kill them.

3) Dissuasive Information Operations - Reinforce the effectiveness of 1 and 2 and deter future piratical activity in Somalia and
elsewhere."

HMS Stockholms och HMS Malmös kustnära rekognosering kompletterat med HMS Carlskronas och DUSTYs dito borde ha givit gott beslutsunderlag för punktinsatser mot piraternas baser. Andra nationer har också säkert gott underlag.

Hur att komma åt finansieringskedjan och andra grundläggande förutsättningar för piratverksamheten finns det säkert många som kan ge svar på. Att döda dem kanske inte är det bästa sättet.

Trots allt är det så att det inte är operationerna till sjöss som löser problemet i det långa loppet. Det är till lands som piratplågan kvävs och som miljoner människors liv räddas.

Vem är villig att åta sig det? Kanske ett jobb för EU battlegroups? Något skall ju de göra... 

Oavsett detta - God jakt till EU NAVFOR och dess allierade 2011!

/ Commander

Fler piratdåd

Morgonen den 25 december rapporterades den taiwanesiska fiskebåten FV SHIUH FU NO 1 vara under piratattack uppskattningsvis 120 nM från Madagaskars nordöstra udde i Indiska oceanen. Ingen ytterligare kontakt har förevarit med fiskebåten som har 26 besättningsmän ombord från Taiwan, Kina och Vietnam.

Tidigt den 27 december togs det Antigua/Barbuda-flaggade, tyskägda handelsfartyget MV EMS RIVER om 5200 ton av pirater cirka 175 nM nordost om Salalah i Oman. Ombord fanns en besättning om 1 rysk och 7 filipinska sjömän. Det tidigare tagna fartyget MT MOTIVATOR var i närheten av EMS RIVER när hon togs, vilket ytterligare stärker uppfattningarna om piraternas modus operandi att använda moderfartyg.

För tillfället är 26 fartyg i piraternas våld tillsammans med 609 personer som hålls som gisslan i Somalia.

/ Commander

tisdag 28 december 2010

Fortsatt spänt och amerikansk styrkeuppbyggnad

Websidan China Daily rapporterar om nya övningar längs 38 breddgraden. De hävdar också att USA skickar ytterligare en hangarfartygsgrupp till västra Stilla havet. Om detta stämmer blir USS Ronald Reagan den tredje amerikanska hangarfartygsgruppen som skickas till området.

"Three aircraft carriers in the same region are going to be interpreted as a signal of preparing for war," säger generalmajor Luo Yuan, vid PLA Academy of Military Sciences till China Daily.
Luo sa också att den amerikanska deployeringen är en "demonstration to not only the DPRK, but also to the forces of peace", särskilt mot Kina och Ryssland som har försökt främja dialog i konflikten i Korea.
Enligt Luo kan den nuvarande situationen vara farlig då Washingtons agerande kan uppmuntra Sydkorea att fortsätta irritera Pyongyang tills Nordkorea reagerar på ett radikalt sätt.
"Then the US can perform a surgical strike on the DPRK," sade Luo.
Måhända ett uttalande som kan tolkas som väl konspiratoriskt. Det är dock inte omöjligt att händelseförloppet han skissar blir verklighet.
China Daily rapporterar också om ett inslag i statstelevisionen i Nordkorea där soldater, stolta över att ha deltagit i artillerianfallet mot sydkoreanska ön Yeonpyeong 23 november, skall ha uttalat sig.
"Our eyes were full of fire right after we saw the enemy's shells being fired into our sacred waters," skall soldaten Kim Moon-chol ha sagt medan han med knuten näve stod skuldra vid skuldra med tre kollegor.
TV-rapporteringen verkar vara något annorlunda i Nordkorea och resten av världen...
/ Commander

söndag 26 december 2010

Nya piratdåd utanför Somalia

Tidigt på juldagens morgon togs MV THOR NEXUS av pirater uppskattningsvis 450 nM nordost om ön Socotra i Indiska oceanen. Fartyget var bemannat av 27 thailändska sjömän.

För tillfället är 25 fartyg kapade och 601 personer hålls som gisslan i Somalia där de utsätts för svält, sjukdomar, misshandel och skenavrättningar med mera av sina drogade fångvaktare. Det är inte ett julfirande man skulle önska sin värsta fiende.

Operation ATALANTA gick den 8 december in på sitt tredje år med beslutet att den skall fortsätta till december 2012. Tyvärr är det inte troligt att det är det sista året som operationen genomförs. Det är som alla vet på land i Somalia som piratfrågan löses. Tills dess måste skyddet av hjälpsändningar och övrig livsnödvändig sjöfart fortsätta.

Skänk gärna gisslan i Somalia en extra tanke i jul och även sjömännen, officerarna och soldaterna i EU NAVFOR.

/ Commander


torsdag 23 december 2010

En vädjan från Eva Neklyaeva - här också

Nedanstående publicerades på enrarcyniker, väl värt att uppmärksamma och sprida vidare. Kom ihåg - Vitryssland ligger inte långt från vårt vackra Sveriges sydöstra hörn.

Vad är det som händer?

Följande text är skriven av Eva Neklyaeva nu i kväll. En vädjan om hjälp.

Belarus: What you can do

It is maddening, that all the official statements by international community, calls to release the political prisoners, calls to stop violence against belarusian people, letters by celebrities – it has not, so far, helped situation one bit. this is a fascist regime that does just not care. so how an average person can help? here are some ideas:
1. spead information. we live in the world where so much is happening that event the most horrible events very quickly lose news value. but what is happening in Belraus, is happening RIGHT NOW, it’s not something that happened on Sunday and then everything became ok again. Right now more innocent people are being thrown to  prison, right now lawyers cannot get access to their clients who are somewhere in KGB jail. Right now the authorities are staging cases against political leaders, activists, journalists and average people, like me and you, who just wanted to show that they exist. Please, don’t let it become ”yesterday news”.
- spread information using web 2.0 platforms: FB, Twitter, blogs, so on
- write letters of support, opinion letters and so on to your national and local newspapers and news channels
2. Demand from your governments actions against illegitimate regime in Belarus. It is not enough that they ”express their concern”. International community has to act now, before innocent people will be thrown to prison for years.
- write letters to your goverments, and to your country’s representatives in EU parliament.
3. Help hundreds of repressed people in Belarus. Right now, there are about 700 people who have been sentenced in Belarus for not liking Lukashenka. Most of them are in jail, some got monetary fines, some are still detained and waiting for official charges. They need warm clothes, medicines, food, they need to pay lawyers. You can send them money by paypal (all bank-to-bank transfers from abroad are closely monitored in belarus). You can donate money with a credit card to a paypal account. Here are instructions how to send money (write ”donation” as the type of transfer):
http://zhelezko.livejournal.com/47591.html
will be updated

/ Commander

tisdag 21 december 2010

Korea andas ut... Uppdaterad

Helgens uppmärksammade militära övning har avlöpt utan större incidenter. Befolkningen på halvön kan tillfälligt andas ut. Nordkorea höll sig lugna, vilket kanske inte är att förundras över - ett anfall mot stridsberedda sydkoreanska och amerikanska styrkor har liten utsikt till att lyckas.

Det är dock snart dags att börja andas in igen - konflikten är inte löst och spänningarna är fortsatt starka.

Den stora frågan är: när smäller det?

Att det kommer att bli fler konfrontationer är säkert, förr eller senare. En gissning är att Nordkorea kommer att slå till om några månader när stridsberedskapen sänkts hos sydkoreaner och amerikaner och Nordkorea därmed kan slåss på egna villkor. En annan gissning är att det sker relativt snart för att "visa handlingskraft". Det beror helt på vilket mål Nordkorea har med sin strategi. Detta är något som kräver en egen analys. Förhoppningsvis återkommer jag med en sådan längre fram.

UPPDATERAD 221203A0:
En tänkbar målsättning med Nordkoreas agerande förs fram på Information Dissemination:

North Korea says pi-hae-kwa. We translate that as denuclearization. But they are explicit about what they mean. To them, it means being recognized as a nuclear power first, getting a peace treaty and all their issues solved and way down the road we will have a mutual disarmament discussion as an equal.

/ Commander

torsdag 16 december 2010

Avlämning EUNAVFOR - större AOO?

Under tisdagen den 14 december genomfördes en överlämningsceremoni ombord FGS De Grasse mellan konteramiral Philippe Coindreau (FR) och konteramiral Juan Rodriguez (ES). Konteramiral Coindreau har varit Force Commander sedan svenske konteramiral Jan Thörnqvist lämnade över i augusti. Spanien har ansvar för ledningen av operation Atalanta under de kommande fyra månaderna och har som flaggskepp utsett SPS Patiño.

In 2010, 72% of pirate attacks have failed, 81% since August. Those results are due to the combination of EUNAVFOR’s action, the application of new concepts of operations, the use, by the maritime community, of systematic security measures on merchant vessels and high-quality cooperation with other naval forces and independent Navies”, sa konteramiral Coindreau vid avlämningen. 

Operationen är inte slut och problemen med piratverksamheten har, trots statistiken, närmast ökat. Den senaste utvecklingen rapporteras på Information Dissemination som refererar till NATO's uppdatering av piratverksamheten. 

Flera av attackerna den senaste månaden har genomförts betydligt närmare Indien än Somalia. Piraterna taktikanpassar till det ökande trycket i vattnen kring Somalia och utökar sitt operationsområde, det är dags för EU, NATO och övriga aktörer i området att göra det samma. 

Marinen avvaktar en anvisning från regeringen att förbereda för ett nytt svenskt deltagande. 

/ Commander

tisdag 14 december 2010

Japans nya strategi

Enligt New York Times kommer Japan inom kort att publicera nya riktlinjer för sina väpnade styrkor. Riktlinjerna innebär ett minskat fokus på pansar- och artilleri för att möta Ryssland i norr till förmån för mer mobila enheter som skall kunna hantera det ökande trycket från Kina.

Anpassningen kommer samtidigt som USA trycker på Japan att öka sin militära roll i regionen som svar på Nordkoreas provokationer. Den nya strategin kommer att påtala vikten av ökad integration med amerikanska stridskrafter, behov av att anskaffa nya ubåtar och stridsflygplan och att skapa markförband som kan flygtransporteras för att snabbt försvara de omstridda sydliga öarna.

En annan orsak till förändringen är naturligtvis rädslan för Nordkoreas kärnvapenprogram.

Vid ett besök i veckan uppmanade amiral Mike Mullen Japan att delta i USN övningar med Sydkorea. Amiral Mullen hävdade, vid ett möte med försvarsminister Toshimi Kitazawa, att de båda nationerna behöver stödja Sydkorea. Förslaget om trilaterala övningar har redan mött motstånd i Japan, främst orsakat av hinder i konstitutionen, men även i Sydkorea av historiska orsaker.

/ Commander

Kinesiska flottan samarbetar med USN

På morgonen den 10 december genomförde kinesiska flottan, efter ett besök i Bahrain, utbyte med amerikanska Femte flottan, rapporterar kinesiska arméns websida.

Utbytet var på en mycket grundläggande nivå, med chefsbesök från båda sidor. Diskussionerna rörde sig om utbyte av information om piratverksamhet, hur att nyttja enheterna och internationellt samarbete vid eskort. 

Dylikt samarbete mellan kinesiska och amerikanska flottstyrkor är inte rutin och sker inte utan anledning. Det kan inte rimligen tolkas som något annat än en säkerhetspolitisk markering i konflikten på koreanska halvön.

Att använda sjöstridskrafter för att skicka en säkerhetspolitisk signal är också en uppgift för en flotta och en viktig aspekt av Sea Power.

/ Commander

måndag 13 december 2010

Ryssland kritisk till Nordkorea

Ryssland riktade på måndagen ovanligt öppen kritik mot Nordkorea, rapporterar TT.

Utrikesminister Sergej Lavrov uttryckte i Moskva för sin nordkoreanska kollega Pak Ui-Chun "djup oro över information om kapacitet för urananrikning i industriell skala i Yongbyon", rapporterar ryska UD.
Lavrov kritiserade också Nordkoreas beskjutning av den sydkoreanska ön Yeonpyeong.

Moskva har tidigare liksom Peking haft varma relationer med Nordkorea.

Hur skall detta tolkas?

/ Commander

USAs försvar av Sydkorea

USA och Sydkorea har bildat en gemensam kommitté för att fatta beslut om alliansens kärnvapenpolicy och för att öka sina gemensamma ansträngningar för att avskräcka hot från Nordkoreas kärnvapenprogram och andra WMD, uppger Yonhapnews.

"Institutionalizing the committee is meaningful for the alliance because it paves the way for the two governments to draw up countermeasures against North Korea's nuclear threats and weapons of mass destruction," sade en talesman för den sydkoreanska regeringen .

USA uppger att de kan bidra med bland annat taktiska och strategiska kärnvapen och konventionellt missilförsvar.

Det är enligt uppgift första gången USA bildat en kommitté med det syftet tillsammans med en annan nation utanför NATO.

USA har för tillfället 28 500 soldater och sjömän i Sydkorea för att hjälpa dem i försvaret mot Nordkorea - utöver de som tjänstgör i sjöstyrkorna kring koreanska halvön.

USA står fast i försvaret av Sydkorea. Hur ställer sig Kina i konflikten, skulle den fördjupas ytterligare?

/ Commander

söndag 12 december 2010

Poetisk utmaning - uppdaterad

Bloggkollegan Sumatra gav mig igår en uppgift att lösa, en uppgift som löd:


"Före söndag kl 1600 skall du publicera ett poem med sjöanknytning, som ändå handlar om CI och debaklet kring hans uppsägning."


Resultatet ser du nedan, även om det är pretantiöst att kalla det poem.
---


Den uppgift jag fått utav Sumatra,
Skall lösas och helst lösas bra,
Den var inte lätt,
Och utan tillräckligt vett,
Man i skaldkonst ej excellera.

Likt ett osaligt fartyg från Holland,
Historier sprids kring oss ibland,
Som den om CI som utan finess,
Fick sin uppsägning med SMS,
Vad händer i Svagsinnets land?
---
Alla är välkomna att komplettera med sina egna alster i kommentarsfältet. Det är faktiskt rätt roligt!


UPPDATERAD 131113A0:


Det finns uppenbarligen ett uppdämt behov här, som Chefsingenjören skrev


Stort tack till alla kommentarer och alla fyndiga skaldestycken. Det som slår en när man läser kommentarerna är hur mycket poetisk talang det finns i stugorna. Det är med en pinsam rodnad jag låter mitt tama alster stå kvar på bloggen.


Hatten av för alla skalder som förgyller vår vardag.


/ Commander

lördag 11 december 2010

Chefsingenjören uppsagd från US

OK, nu har jag lite problem med motivationen, såväl i jobbet som på bloggen. Tänkte jag skulle analysera konflikten Nord- vs. Sydkorea, men varför då? Är det någon (i Sverige) som bryr sig med tanke på medias ljumma intresse, vilket avspeglar sig i antalet kommentarer. Nåväl. Damn those torpedoes!.

Nu har Chefsingenjören blivit uppsagd från en tjänst som - EN VECKA TIDIGARE - utlystes för rekrytering. Snacka om självmål!

Det är inte utan att man förundras över PERSS obefintliga fingertoppskänsla. Måste vara som att måla Mona Lisa med en långtradare. Antagligen inte omöjligt, men synnerligen osannolikt att det lyckas.

Fan, man blir ju smått trött och generad över att tjänstgöra på en ändå hyfsat ledande befattning, hur skall man förklara det här?

Bara att inse att det är oförklarligt, om man inte skall chavottera PERSS, och det kan man inte gärna göra i tjänsten. Får försöka förklara för förbandet på något sätt, eller bara erkänna: "ja, ni är anställda av världens sämsta arbetsgivare".

Ser under tiden fram emot AD beslut. Snacka om "field day", till och med jag skulle kunna vinna det målet....via SMS.

/ En trött och omotivererad Commander

PS. Titta gärna på "Go Navy, beat Army" på Information Dessimination. Lite annat än den "Försvarsmaktsgemensamma" FMM Patrull som inte hade NÅGOT deltagande från sjöstridskrafterna, inte konstigt med tanke på att det handlar om grenar som inte har något med sjöoperativ verksamhet att göra över huvud taget. Sluta kalla armétävlingar, och annan markoperativ verksamhet, "Försvarsmaktsgemensamma" och utmana hellre sjömännen i något de vet vad det är... om ni vågar! DS.

fredag 10 december 2010

Kärnladdade undervattensvapen

Nordkorea rapporteras ha utvecklat undervattensvapen med kärnladdning.

Om detta stämmer, vilket inte alls är säkert, kan de utgöra ett allvarligt hot mot amerikanska, japanska och sydkoreanska sjöstridskrafter.

USA är sedan slutet av andra världskriget den, utan nämnvärd konkurrens, helt dominerande supermakten till sjöss. De områden där de uppvisat brister är dock minkrigföring och undervattensstrid i grunda och trånga vatten.

I och för sig är tröskeln för att sätta in kärnvapen troligen hög även hos paranoida diktaturer, men hotet måste ändå beaktas. Undervattensdimensionen är den enda där Nordkorea har någon chans att komma åt US Navys sjöstridskrafter. Såväl luft- som ytstridskrafter har ingen chans att ta sig tillräckligt nära för att kunna slå ett slag mot de amerikanska fartygen. Nordkorea får sätta sitt hopp till min- och ubåtsvapnen om de önskar slå ut amerikanska sjöstridskrafter.

Vad skulle Kim tycka om en sänkt US Carrier i julklapp? Vad skulle den amerikanske skattebetalaren tycka om den julhälsningen?


/ Commander

torsdag 9 december 2010

Kinesisk diplomati

En representant för den kinesiska regeringen, Dai Bingguo, besökte under torsdagen Kim Jong-il i Pyongyang.

Enligt uppgift skall de ha "reached consensus on bilateral relations and the situation on the Korean Peninsula after candid and in-depth talks."

Kavajhytt eller löften om stöd?

Besöket kan ses som ett svar på internationella påtryckningar mot Kina att utöva sitt inflytande över Nordkorea för att förmå den krigiska regimen att avstå från fortsatta provokationer.

Dai har enligt uppgift även besökt den sydkoreanske presidenten Lee Myung-bak för att diskutera medel för att minska spänningen på den koreanska halvön.

Nästa vecka uppges en amerikansk delegation besöka Kina för att förmå dem att ta ett större ansvar visavi Pyongyang.

Sydkorea och Japan fortsätter att stärka banden mellan nationerna. Under dagen reste Sydkoreas vice försvarsminister till Tokyo för samtal med sin japanska motsvarighet för att utbyta tankar kring Nordkoreas kärnvapenprogram och de regionala spänningarna och för att diskutera sätt att stärka det bilaterala försvarssamarbetet.

Återstår att se vad dessa diplomatiska ansträngningar leder till.

Under tiden fortsätter den amerikansk-japanska övningen Keen Sword 2011 i regionen. Amiral Mike Mullen undersöker vid sitt besök i Sydkorea möjligheterna till gemensamma övningar mellan USA, Japan och Sydkorea. De möter dock hinder, dels i den japanska konstitutionen och dels i det sydkoreanska historiska arvet i form av den brutala japanska ockupationen 1910-1945.

"It's not even a subject of consideration," uppges en sydkoreansk representant ha framfört.


/ Commander

onsdag 8 december 2010

Seriös beredskap

Följande går att läsa på Information Dissemination:


"Keep in mind this was planned months ago. This is the difference between the US and everyone else - our routine activities seems to be right place, right time lately. The article is titled US Army upgrades pre-positioned stocks in South Korea, you can't make this up.
GWANGYANG, South Korea -- Demonstrating the ability to rapidly equip forces for any crisis or conflict, the U.S. Army is off-loading and upgrading pre-positioned stocks from USNS Watson (T-AKR 310) at this commercial seaport on South Korea's scenic southern coast.

Together with several military units and commercial organizations, the 403rd Army Field Support Brigade (AFSB) is conducting the operation at the port until mid-December when all of the equipment will be loaded back on the ship and taken back to sea.

"It's a training event where we're going to rehearse our download procedures and it also gives us the opportunity to perform maintenance on the equipment that is stored on the ship," said Lt. Col. Doug Pietrowski, commander of Army Field Support Battalion-Northeast Asia. "This training opportunity will give us assurance that the equipment stored on the vessel is ready to perform its mission."
So the US Army is, today, training by off-loading Army equipment off a fully loaded T-AKR in South Korea. Are the folks at PACOM good at this or what?"

Det är vad jag kallar beredskapsövning i rättan tid.

/ Commander

Korea Update 2

En intressant artikel om utvecklingen på koreanska halvön publicerades just på forumet "Information Dissemination". I inlägget kommenteras en artikel i The Chosun Ilbo skriven av Dr. Victor Cha, professor vid Georgetown University och rådgivare vid Center for Strategic and International Studies in Washington.

Slutsatsen i kommentaren är: 

My point is this: I agree completely that confrontation is coming to the Korean Peninsula because South Korea's stated defense policy to future attacks combined with the comfortable position of the North Koreans who feel secure behind a nuclear umbrella almost insures it. However, I disagree that this is headed towards a conventional war, because I am not convinced it is. Skirmish maybe, but major conventional conflict? Not yet.

UPPDATERAD 081326A0:

En intressant artikel om Nordkoreas kärnvapenprogram publiceras av "38 North" där Nordkoreas kärnvapenförmåga ifrågasätts. "38 North" är en hemsida för analys av Nordkorea. Den administreras av US-Korea Institute at SAIS, som är ett program vid Paul H. Nitze School of Advanced International Studies (SAIS), Johns Hopkins University. "38 North" samarbetar med Chatham House.

Artikeln varnar för att, utan säkra bevis, ge Nordkorea status som kärnvapenmakt då detta bland annat skulle öka deras möjligheter att sprida kunskap om kärnvapen till presumtiva spekulanter. Att döma av artikeln är det osannolikt att Nordkorea har fungerande kärnvapen. Vågar någon syna korten?

UPPDATERAD 081506A0:
Reuters rapporterar att USAs vice utrikesminister leder en delegation till Kina nästa vecka för att försöka övertala Peking att sätta mer tryck på Nordkorea. Kina försöker hålla en neutral linje och fruktar att kinesiska påtryckningar kommer att destabilisera Pyongyang.
/ Commander

tisdag 7 december 2010

Korea Update

Utvecklingen i området kring koreanska halvön fortsätter att vara allvarlig.

Sydkorea har tidigare annonserat att ytterligare stridshandlingar från Nordkorea kommer att mötas med militära medel som inte kommer att upphöra förrän Nordkorea kapitulerar.

USAs utrikesminister Hillary Clinton träffade sina sydkoreanska och japanska motsvarigheter Kim Sung-Hwan respektive Seiji Maehara i måndags där de var ense om att Nordkoreas "provocative and belligerent behaviour jeopardises peace and stability in Asia" och deras uppmaning till Kina var "work with us to send a clear, unmistakable message to North Korea".

President Obama i sin tur kontaktade Kinas president Hu Jintao på telefon och hävdade att Kina uppmuntrade Nordkorea genom att inte offentligt kommentera deras handlingar. “It was important for the North Koreans to understand that their actions would have consequences, including in their relations with China” uppges Obama ha sagt.

Ordförande för US Joint Chief of Staff, amiral Mike Mullen är med en delegation i Sydkorea vilket uppges vara “basically a show of support”.

Kina å sin sida har ännu inte svarat upp mot de internationella förväntningarna. "To continuously consolidate and develop friendly and cooperative Sino-North Korean ties is the unswerving strategic policy of the Chinese party and government," sa den kinesiske representanten Wu Bangguo till sin nordkoreanska motpart Choe Thae-Bok. Troligtvis, eller förhoppningsvis, pågår det intensiv diplomatisk aktivitet mellan Kina och Nordkorea, detta offentliga uttalande till trots.

USAs försvarsminister Robert Gates besökte USS Abraham Lincoln som för tillfället opererar till stöd för marktrupperna i Afghanistan varvid han anmärkte: "I don't think it's likely that you'll make a detour there" angående Nordkorea. Med tanke på behovet i Afghanistan och de tillgängliga amerikanska och allierade styrkorna i sydostasien har han antagligen rätt.

USA skickar fler sjöstridskrafter till området. Utöver hangarfartygsgruppen USS George Washington som redan är på plats och samövar med japanska stridskrafter är även hangarfartygsgruppen USS Carl Vinson på väg mot området. Nu senast rapporteras att Essex Expeditionary Strike Group (ESG) med 31st Marine Expeditionary Unit (MEU) embarkerad har påbörjat övningen Keen Sword med japanska flottan. Tidigare har rapporterats om deployering av minst två ubåtar till området. Det är en ansenlig militär styrka som samlas kring den koreanska halvön, även om USN bedyrar att det rör sig om "scheduled deployments".

Undrar hur många Tomahawk och andra robotar med markmålsförmåga som för tillfället har Nordkorea inom porté. Utan tvekan en hel del.

Vad har Nordkorea att sätta emot? En rapport i en sydkoreansk tidning hävdar att Nordkorea har torpedbestyckade miniubåtar. Svenska marinen har erfarenhet att jaga miniubåtar och alla som var med vet hur svårt det är. Det är osannolikt att dessa skulle komma åt några amerikanska fartyg, men en tillräckligt beslutsam och självuppoffrande attack kanske kan nå framgång?

USA och dess allierade bedriver uppenbarligen en intensiv diplomatisk kampanj. Genomför Kina några påtryckningar mot regimen i Pyongyang? Kommer de att lyckas desarmera situationen? Kina är, vilket alla verkar vara överens om, nyckeln till konfliktens lösning.

/ Commander

måndag 6 december 2010

Lojalitet in i döden

Den uppmärksamme läsaren av Loggboken har säkert märkt att det var någon vecka sedan det senaste inlägget publicerades. Orsaken till detta är ett styng av dåligt samvete. Är det rätt att offentligt lyfta fram, analysera och kommentera brister och missförhållanden i Försvarsmakten?

Den senaste tidens rapportering av Försvarsmaktens hantering av sin personal, som kulminerade (?) med Chefsingenjörens SMS-uppsägning, har väckt rättmätig vrede och frustration bland människor såväl inom som utom organisationen.

Av kommentarerna till blogg-inläggen kan man läsa att många äldre anställda uttrycker sitt missnöje och att ”det är dags att söka civilt jobb”, att många ”filar på sitt CV” et cetera. Detta är klagomål som man hört många gånger förut i mässar och gunrum utan att det blivit verklighet. Trots allt verkar de flesta försvarsanställda uppskatta sina uppgifter och sina kollegor för mycket för att göra slag i saken och söka sig ut i ”det civila mörkret”.

Det som oroar mest är kommentarerna från de yngre kollegorna på officers- och specialistofficersutbildningarna som säger att de avser sluta så fort de fått sin examen. Det fanns kadetter på min egen officersutbildning som hade liknande planer men det tycks vara mycket mer utbrett nu.

Oroande är även kommentatorerna som säger sig ha avrått intresserade ungdomar från att söka anställning i Försvarsmakten. Det borgar inte för att den framtida rekryteringen kommer att ha stor chans att lyckas.

Är det då rätt att på bloggar lyfta fram och kommentera brister hos FM som arbetsgivare? Officersyrket förutsätter en stark lojalitet hos personalen – trots allt är man anställd för att i strid slåss för svenska intressen i närområdet och långt borta och i värsta fall kanske för Sveriges existens. Man är utbildad för att fatta beslut om liv och död som kan medföra att andra människor, likväl som en själv, riskerar att skadas eller dödas. Hur rimmar denna lojalitet med det som lyfts fram på bloggarna?

Man kan vända frågan. Är inte bloggandet ett uttryck för personalens starka engagemang för Försvarsmakten och Sverige? När tjänstevägen inte räcker till och när ÖRA inte fungerar känner de anställda att något måste göras. När ingen lyssnar har bloggarna blivit en kanal där tillståndet i FM kan åskådliggöras och debatteras. Bloggarna läses av människor i beslutsfattande ställning och de gör skillnad.

Detta ställer dock de anonyma ansvariga inför ett stort ansvar, dels ur ett sekretesshänseende men även ur rekryteringssynpunkt. Vi måste inse att yngre kollegor och intresserade ungdomar läser det som skrivs. Därför måste vi noga överväga vad vi skriver och hur det tas emot – utan att för den skull mörka eller lägga tillrätta allvarliga brister i organisationen.

Åter i området,

/ Commander

tisdag 30 november 2010

Sea Power Korea - Insatsen höjs, när synas korten? - Uppdaterad 2

Under dagen lämnar USS Carl Vinston med eskort San Diego för att ombasera till västra Stilla havet och Persiska viken.

I samband med avfärden genomförs Composite Training Unit Exercise (COMPTUEX) utanför Kalifornien. Att COMPTUEX genomförs i direkt anslutning till ombaseringen har enligt uppgift  inte hänt sedan US Navy skickade hangarfartygsgrupper till Irak 2003. Det är inte otroligt att hangarfartygsgruppen kommer att genomföra övningen under förflyttning i riktning Nordkorea.

Samtidigt höjer Sydkorea tonläget och kräver att Nordkorea straffas för sina krigshandlingar. “It’s time to act, rather than speak,” säger president Lee Myung-bak.

När synas korten?

UPPDATERAD 302058A8
The Guardian rapporterar:

"China supports the "independent and peaceful reunification of the Korean peninsula in the long term" and cannot afford to give the North Korean regime the impression it has a blank cheque to act any way it wants, Chinese officials based in Europe said today.
The officials, who asked not to be identified, spoke after the Guardian reported that senior figures in Beijing, exasperated with North Korea acting like a "spoiled child", had told South Korean counterparts China was leaning towards acceptance of reunification under Seoul's control."

Hur reagerar Nordkorea när det sista kvarvarande stödet vacklar och vargarna, i form av amerikanska hangarfartygsgrupper, japanska och sydkoreanska sjöstridskrafter, stryker allt närmare?

UPPDATERAD 011312A8:
En intressant artikel, skriven av John Rydqvist, projektledare för Asiatisk säkerhet på FOI, om de säkerhetspolitiska problemen på den koreanska halvön presenteras på Newsmill.

En annan artikel, skriven av "Nordkorearesenär", pekar liksom många andra på Kina som konfliktens nyckel.

"Vad omvärlden bör sätta sitt hopp till nu är att Kina tar till kraftfulla diplomatiska påtryckningar mot regimen i Pyongyang.


Om någon förväntas kunna sätta press på nordkoreanerna, så är det Kina. Om inte oroligheterna snart får en lösning, är det troligt att Peking rycker kusinen från landet i örat. Med stormaktsambitioner följer ansvar. Nu har Kina all chans att visa omvärlden att man på allvar tar sitt ansvar som en världspolitisk stormakt."


 / Commander

måndag 29 november 2010

Skam på torra land! - kompletterad

Chefsingenjören, en av de mer namnkunniga försvarsbloggarna, beskriver en fullkomlig absurditet på sin blogg. 

Han har sedan en tid varit på väg till Afghanistan med rotation i december. Principfast som han är svarade han nej på att teckna ett nytt anställningsavtal in blanco. Förra veckan under pågående NATO-kurs i Holland mottog han per SMS besked om att inställa sig i Stockholm idag måndag för att delges uppsägningsbesked.

Han blir alltså uppsagd - via SMS - medan han förbereder sig för att åka till Afghanistan med motivet att han svarat nej på frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet. Katastrof!

Stå på Dig, CI. Jag hoppas verkligen du orkar dra detta till rättslig prövning.

KOMPLETTERAD 301109A4:

Det skall bli mycket intressant att följa processen och höra FM motivering till uppsägningen, CI pekar tydligt på oklarheterna som råder i frågan.

Beslutet om internationell tjänstgöringsskyldighet var "strategically and financially perverse" för att citera ett antal brittiska flaggmän i en annan fråga. Den negativa effekten av beslutet på FM strategiska attraktionskraft och kostnaden i förlorad kompetens och bad-will för FM kan knappast överdrivas.

Beslutet var helt onödigt att ta i detta läge. När lagen om Utlandsstyrkan upphör vid årsskiftet faller frivilligheten också. Då är det inte någon arbetsträttslig skillnad mellan en kommendering till Boden, Bryssel eller Burundi. Det hade vi kunnat hantera genom normal personalplanering.

Hur FML skall hantera de långsiktiga effekterna av det förhastade beslutet har jag svårt att se.

/ Commander

lördag 27 november 2010

Falklands, sjöbaserat missilförsvar och Korea

De senaste veckorna har det spekulerats i vilka effekter de brittiska nedskärningarna får. Det senaste inlägget är ett antal brittiska flaggmän som kallar beslutet att skrota Sea Harriers för  "strategically and financially perverse" och att beslutet kunde få Storbritannien att förlora Falklandsöarna. "Argentina is practically invited to attempt to inflict on us a national humiliation on the scale of the loss of Singapore. One from which British prestige, let alone the administration in power at the time, might never recover."

Defence Secretary Liam Fox försvarar beslutet med att basering i främmande länder och rätt till överflygning skulle ge Storbritannien möjlighet att ta en "carrier strike holiday" tills  hangarfartyg av QUEEN ELISABETH-klass och F-35C är operativa 2020. Undra om han har bänkat avståndet från närmsta allierad till Falklandsöarna? Någon som känner igen resonemanget från Hkp 14-debaclet?

Danska flottan kommer som det ser ut att låta sina nya fregatter av IVER HUITFELDT-klass ingå i NATO's och Rysslands gemensamma missilförvar. När kommer svenska generaler och politiker inse fördelarna med sjöbaserade luftvärnsrobotar? Bestyckas nästa svenska ytstridsfartyg med Standard-robotar? Så här i juletid kan man väl få önska?

Det senaste från Korea är att Kina gjort ett uttalande om att de motsätter sig alla militära handlingar i deras exklusiva ekonomiska zon. Låter som om kineserna får läsa på vad UNCLOS säger om staters rättigheter och skyldigheter på internationellt vatten...

Nog skrivet, ut i snön!

/ Commander

onsdag 24 november 2010

Sea Power - Praktisk säkerhetspolitik

Nordkorea har, till synes oprovocerat, angripit Sydkorea med artilleribeskjutning och träffat såväl civila som militära mål. 4 människor uppges ha dödats i attacken. Experter diskuterar motivet utan att komma fram med någon klar slutsats.

USA's president uttalar ett tydligt stöd för Sydkorea. Innan andra nationer har hunnit formulera några protestnoter mot attacken, börjar stödet levereras i form av USS George Washington som, mindre än 24 timmar efter attacken, ombaserar från Japan. Tillsammans med henne seglar uppemot 50 andra strids- och stödfartyg, för att enligt uppgift genomföra en samövning med sydkoreanska förband.

I ett slag har US Navy framgrupperat en ansenlig styrka. Ombord USS George Washington finns cirka 90 stridsberedda flygplan, uppdelade på åtta divisioner. Tillsammans med övriga fartyg, bl.a. USS Cowpens (CG 62), USS Lassen (DDG 89), USS Stethem (DDG 63) och USS Fitzgerald (DDG 62), i styrkan utgör de en svår uppgift för Nordkorea att hantera.

På mindre än ett dygn har USA gjort en kraftfull säkerhetspolitisk markering och projicerat ett tydligt hot mot Nordkorea, bara genom att låta en hangarfartygsgrupp ändra kurs.

Det är säkerhetspolitik i praktiken.

/ Commander

måndag 22 november 2010

Värnplikt kontra yrkesförsvar

De senaste dagarna har kostnaderna för yrkesförsvar kontra värnpliktsförsvar debatterats flitigt på bloggar och i media. Upprinnelsen var en rapport från FOI som pekar på att kostnaderna för att hålla ett yrkesförsvar överstiger de av Försvarsmakten beräknade.

Försvarsministern kommenterar detta med att FOI inte tagit hänsyn till de interna rationaliseringar som alla statliga myndigheter är ålagda. Han pekar också på den förstärkning av förbandsanslaget genom överföring av två miljarder från stöd och logistik som regeringen vill göra.

Debatten har därefter i stor utsträckning inriktats på att kritisera beslutet om att göra värnplikten vilande och övergå till ett försvar med anställda och kontrakterade soldater och sjömän, bland annat genom att lista ett antal farhågor, till synes utan bakomliggande kunskap. Låt oss därför se vad vi hade.

Tidigare hade vi ett försvar baserat på ”allmän” värnplikt som skulle ge oss möjlighet att mobilisera hundratusentals soldater och sjömän i händelse av krig. Värnplikten infördes när krig fördes av miljonarméer bestående främst av soldater med förmåga att stå, gå och avfyra ett gevär. Det moderna kriget ställer som alla förstår helt andra krav.

Ett någorlunda effektivt värnpliktsförsvar måste kunna mobiliseras inom några dagar. Moral och anständighet kräver att soldaterna och sjömännen utrustas med modern materiel och de regelbundet kompletteringsutbildas och övas med denna materiel. Detta har FM, helt riktigt, inte ansett sig ha råd med. Kostnaderna skulle bli enorma för att utrusta kanske en halv miljon soldater med modern utrustning och regelbundet utbilda och öva dessa med densamma, tanken svindlar.

I stället utbildades årligen tiotusentals unga män och ett fåtal kvinnor för att därefter, i bästa fall, krigsplaceras i en befattning i vilken de kvarstod några år innan de placerades i utbildningsreserven. I händelse av mobilisering skulle det ta orimligt lång tid att få personal och utrustning på plats och varken utbildningsnivån eller utrustningen skulle hålla måttet. En lång rad av kanonmat skulle bli följden i händelse armén ställdes mot en kompetent fiende. Detta innebar att FM förbrukade cirka 40 miljarder om året på att utbilda personal som inte var fullt användbar – varken under utbildningen, av legala skäl, eller efter mobilisering.

Riksdagen har beslutat att värnplikten skall vara vilande och ersättas med ett system med anställda och kontrakterade soldater och sjömän. Tyvärr är förutsättningarna för detta inte helt klarlagda. FOI pekar på ett antal åtgärder som det bör finns beredskap för med tanke på de många osäkerheterna kopplat till rekryteringsbehov och kostnader. Dessa omfattar 

- ökade försvarsanslag, 
- ändrad struktur på fördelningen av soldater och sjömän, 
- ambitionsanpassningar i personalvolymer, 
- sänkta internationella ambitioner, 
- överföring av pengar från materiel, anläggningar och stödmyndigheter, 
- avveckling av grundorganisation, alternativt
- en kombination av dessa åtgärder.

Det är här riksdag och regering inte tillräckligt väl bäddat för en övergång, bland annat genom att inte medge förbandsnedläggningar. När FM går från att årligen utbilda tiotusentals soldater och sjömän till att utbilda kanske 3-4000 borde det vara möjligt att minska antalet utbildningsplatser. Likaså borde det gå att minska FM overhead i form av personal för ledning och utveckling. HKV är i princip lika stort idag som för 30 år sedan trots att mängden förband och soldater och sjömän minskat drastiskt. FMV har cirka 1500 personer anställda (mer än rikets samlade sjöstridskrafter), en siffra som legat stabilt de senaste åren. Även denna myndighet måste anpassas till det minskade behovet. Listan kan göras lång.

Att kostnaden blir högre med anställda soldater och sjömän torde inte komma som en överraskning för någon. Att FM får ut mer effekt av varje satsad krona verkar dock gått många förbi. En anställd soldat eller sjöman är tillgänglig och användbar för de insatser som statsmakten har behov av, hemma eller långt borta. Kostnaden per TILLGÄNGLIG och ANVÄNDBAR soldat och sjöman torde därmed bli mindre. Där måste man ge Försvarsministern rätt. Om antalet tillgängliga och användbara soldater och sjömän är tillräckligt är en annan fråga. Ett land får det försvar det betalar för och det var länge sedan Sverige avsatte tillräckliga medel för att försvara hela landet mot en kvalificerad motståndare. 

De folkvalda i Sveriges riksdag har beslutat om anslagen till FM, de har också beslutat att det skall bestå av anställda och kontrakterade soldater och sjömän. Kunde de också ge FM verktygen för att anpassa organisationen efter de nya förutsättningarna skulle myndigheten ha förutsättningar för att leverera vad som beställts. Att behålla alla utbildningsplatser tillsammans med överdimensionerade och ineffektiva lednings- och stödorganisationer gör inte detta möjligt. Då blir det endast en tummetott.

Problemet är inte yrkesförsvaret som endast är en naturlig följd av den militära och samhälleliga utvecklingen, problemet är att riksdag, regering och Försvarsmakt inte tar de fulla konsekvenserna av fattade beslut och kraftfullt anpassar organisationen efter uppgiften. 

/ Commander

torsdag 18 november 2010

FM kompetensförsörjning - uppdaterad

I ett gästinlägg på Wiseman’s Wisdoms diskuterar Karl Ydén om Försvarsmaktens kompetensförsörjning. Det är ett mycket intressant inlägg som Ydén avslutar med att ställa frågor om svenska officerare bör studera på universitet och om alla måste läsa samma ämnen, om militär grad skall vara kopplad till befattning snarare än person och om militär personal bör utbildas utomlands. Jag delar till fullo Ydéns uppfattning att kompetensförsörjningssystemet måste förändras och skulle här dels vilja ge frågan ett marint perspektiv och dels peka på tänkbara förändringar.

När det gäller om graden skall vara kopplad till befattningen eller till person säger erfarenheten från sjöstridskrafterna att personal med lägre grad mycket väl kan ha ledande befattningar över folk med högre grad. Detta har prövats med gott resultat! Fänrikar har varit tjänstegrenschef över löjtnanter och kaptener, örlogskaptener har varit underställda kaptener och löjtnanter. Ombord är det huvudsakligen kompetensen som styr vilken befattning en individ innehar - inte graden.

Det är olyckligt om grad skall sättas efter vilken befattning individen innehar, av flera anledningar. Dels är graden en indikation på vilka utbildningar en individ genomgått och visar därmed till del vilka erfarenheter han/hon har även om graden inte tillnärmelsevis upplyser om dennes fulla erfarenhet. Därutöver är graden en markant del av individens yrkesmässiga identitet. Det är troligen därför frågan om omgalonering är en så het potatis. I stället för att ge grad efter befattning bör man tillsätta befattningar efter kompetens, graden är i detta sammanhang underordnad.

Det är vitalt att officerskåren genomgår akademisk utbildning. Dels är det viktigt för att injicera ett vetenskapligt förhållningssätt och främja kritiskt tänkande. Dessutom kan det vara en del i den så omtalade ”folkförankringen” när nu värnpliktssystemet avskaffas. Det är dock förödande om den akademiska utbildningen är likriktad och alla läser samma inriktning - generellt gäller: ju större spridning desto bättre, även om ämnena bör ha någon anknytning till FM verksamhet. Detta talar för det system som finns i många västerländska försvarsmakter, där akademisk examen avläggs vid civila universitet, för att därefter kompletteras med en kortare militär utbildning och vidare tjänstgöring. Den militära kompletteringsutbildningen måste, för att undvika orimligt lång utbildningstid, vara inriktad mot avsedd arena och truppslag. Om den civila universitetsutbildningen genomförs vid något utländskt universitet är det närmast en extra merit.

FM bör sträva efter att rekrytera redan utbildade akademiker till officerskåren för att därefter ge dem för arenan och truppslaget ANPASSAD militär utbildning. Det finns ingen anledning att utbilda någon som skall bli stridsledningsofficer korvett eller Fartygschef på ubåt i ”plutons strid" - han/hon kommer aldrig att se en pluton i strid. Det är kvalificerat resursslöseri att utbilda alla kinesiskt lika.  

Hur skall man då attrahera akademiker till tjänstgöring i FM? Ett sätt är att skriva kontrakt på exempelvis 10 år med erbjudandet att FM betalar 1/10 av personens studielån per år under tjänstgöringstiden.  Detta borde bli betydligt billigare än att utbilda alla enligt samma mall i ämnen som de inte har nytta av.

"Försvarsmaktsgemensam" har aldrig varit en framgångsfaktor. Individuell anpassning är det som ger mest uteffekt i en krympande, konkurrensutsatt Försvarsmakt. 

UPPDATERAD
I en kommentar till Wiseman pekar Anonym på ett grepp som polisen tagit för att rekrytera chefer till "strategisk nivå" - kanske något för FM att överväga?


Se även Chefsingenjören i samma ämne.

/ Commander

onsdag 17 november 2010

Scandinavian Star i repris?

I media rapporteras om färjan "Pearl of Scandinavia" som brandhärjades i morse. Pearl of Scandinavia var på väg från Oslo till Köpenhamn när larmet om brand ombord kom vid sextiden. Färjan befann sig då 2,5 sjömil nordväst om Kullens fyr. En RITS-styrka bestående av sex personer flögs från Göteborg med en räddningshelikopter som troligtvis kom från Norrlandsflyg.

Ombord fanns enligt uppgift 490 passagerare och 161 besättningsmän. Som tur är finns inga uppgifter om skadade och stämningen var lugn ombord. 

Färjan har plats till 2 168 passagerare och 365 bilar. Det är svårt att låta bli att tänka "what if?"

Vad hade hänt om branden hade spridit sig? Vad hade hänt om de 651 ombordvarande varit tvugna att evakueras? Vad hade hänt om fartyget hade varit fullastat med 2168 passagerare? Hur skulle de evakuerats i dåligt väder? 

Det är mer än tveksamt om Norrlandsflyg och danska myndigheter ensamma hade kunnat hantera en sådan operation. Det är sannolikt att vi hade sett Scandinavian Star i repris i kolossalformat.

Nu kan man ju inte försäkra sig mot allt, men ett antal militära medeltunga helikoptrar hade utan tvekan kunnat minska det tragiska resultatet av ett sådant scenario. 

På Norrlandsflygs hemsida finns en artikel med titeln "Till minnet av M/S Estonia - en natt vi inte får glömma" - det tycks vara precis det vi gjort. 

Tur att Norrlandsflyg inte gjort detsamma. 

/ Commander

fredag 12 november 2010

ASC 890 och ubåt till Somalia

Sverige har hittills deltagit i EUNAVFOR Operation Atalanta vid två tillfällen. Först 2009 med ME01 bestående av korvetterna HMS Stockholm och HMS Malmö samt underhållsfartyget HMS Trossö. Därefter deltog vi med ME02 bestående av bl.a. HMS Carlskrona under perioden 2010-04-15--11-15, med ombordbaserad Hkp15 under del av tiden. Vid båda dessa insatser har personal från Bordningsstyrkan vid Amfibieregementet deltagit, vilket är en förutsättning för att kunna lösa styrkans uppgifter.   

Problemet med piratattacker är inte löst utan hotet mot den internationella sjöfarten i allmänhet, och hjälpsändningarna till Somalia i synnerhet, har närmast ökat. Lösningen på problemet ligger självklart inte till sjöss. Det är bristen på fungerande statsmakt i Somalia med därtill hörande nöd och laglöshet som ligger till grund för organiserad brottslighet i form av lönande piratverksamhet. Inte förrän Somalia åter är en stabil stat (eller flera stabila stater) kommer piratplågan att kunna stoppas. Till dess behöver den livsnödvändiga internationella sjöfarten skydd av sjöstridskrafter och det är inte många som tror att EU kommer att avsluta Operation Atalanta i närtid. 

De svenska sjöstridskrafterna ligger i startgroparna för att börja arbetet med att ställa nästa styrka till EU förfogande, om riksdag och regering så beslutar. Tyvärr har marinen inte tillräckligt med ytstridsfartyg och besättningar för att över tiden kunna hålla en styrka i området. För att få kontinuitet krävs deltagande från andra typer av enheter. 

Vilka andra svenska förbandsbidrag kan vara aktuella? Nederländska flottan har deltagit med ubåten HNLMS Zeeleeuw i NATOs Operation Ocean Shield som har till uppgift att bekämpa sjöröveri i havsområdet utanför Somalias kust. Syftet med en ubåt i en operation av denna typ är inte att sänka de fartyg och båtar piraterna använder, utan de uppgifter de är mest lämpade för är underrättelseinhämtning. De kan under lång tid dolt övervaka en hamn eller en kustremsa. Underrättelseinhämtning är något svenska ubåtsvapnet har övat i decennier och det är ingen större skillnad mellan uppgiften att bevaka en sovjetisk utskeppningshamn och en somalisk piratbas annat än hotnivån. Detta är något våra ubåtar genomför skarpt i hemmavatten över tiden och deras deltagande i Operation Atalanta hade varit mycket värdefullt. Deltagandet får naturligtvis inte omöjliggöra deras skarpa verksamhet i närområdet, men det är något Ubåtsflottiljen har hanterat tidigare när HMS Gotland opererade utanför USAs västkust under en längre tid.

Franska flygvapnet ställde i dagarna en E-3F AWACS till EUNAVFOR förfogande för havsövervakningsuppgifter. Ett flertal länder har tidigare bidragit med flygande havövervakning, bland annat Japan, Luxemburg och Spanien. Sverige deltog en period under 2010 med flyg ur Kustbevakningen baserat på Seychellerna. EUNAVFOR operationsområde sträcker sig från Somalias kust till Maldiverna och från Persiska viken till Madagaskar. Flygande plattformar är naturligtvis en förutsättning för att detta enorma havsområde skall kunna övervakas. Det som krävs, utöver flygets inbyggda fart och räckvidd,  är främst elektrooptiska sensorer av hög kvalitet och ett flygplan med lång uthållighet. En spaningsradar med förmåga att detektera och följa små mål är också en fördel. Borde inte ASC 890 kunna bidra till denna övervakning eller har vi helt överlämnat förmågan till flygburen havsövervakning till Kustbevakningen? 

Detta är två exempel på förbandstyper som skulle kunna göra stor nytta i Operation Atalanta. Insatsen skulle uppskattas av många, inte minst av de som är beroende av en fungerande import och export vilket är flertalet av oss - för att inte tala om de miljoner nödställda och svältande människorna i Somalia. Utan skydd av sjöstridskrafter når inte hjälpsändningarna från World Food Programme fram, hjälpsändningar som är livsnödvändiga och förser uppskattningsvis 1.3 miljoner människor med mat varje dag. Här kan även andra förbandstyper göra viktiga insatser. 

/ Commander

onsdag 10 november 2010

Har Arméinspektören kontakt med verkligheten?‏

I senaste numret av Officerstidningen (Nr 8 - 2010) argumenterar Armeinspektören, generalmajor Berndt Grundevik, under rubriken "Vad vill Officersförbundet?".

Först en eloge till armeinspektören för att han över huvudtaget deltar i debatten. Att personal i Försvarsmaktens högsta ledning för fram några åsikter hör tyvärr till ovanligheterna, med undantag för informationsdirektörens leverans av floskler i TV och tidningar.

Armeinspektören kritiserar förbundsledningen för att de inte i debatten för fram det faktum att 95 % av officerskåren "tackat ja" till att omreglera sina anställningsvillkor, utan att de endast fokuserar på de 5 % som inte skrivit på. Det är naturligt att ett fackförbund fokuserar på de som drabbas av detta olyckliga beslut och som förlorar sin anställning. Ett beslut som innebär att personalen med hot om avsked tvingas skriva under nya anställningskontrakt utan att förutsättningarna i form av avtal och övrigt regelverk är klara. Någon liknade det vid att tvinga folk att skriva på ett lån utan att känna till räntesats, amorteringstakt eller bindningstid. Självklart skulle ingen skriva på ett sådant lån, säkert inte heller armeinspektören.

Att beslutet inte bara är olyckligt utan dessutom onödigt verkar ha passerat obemärkt förbi.

Vidare hävdar armeinspektören att "den här typen av felaktig fokusering gör FM till ett åtlöje bland skattebetalarna". Där måste jag ge honom rätt - denna fråga har gjort FM till ett åtlöje bland såväl skattebetalare som anställda. Orsaken till detta är dock inte Officersförbundets utan Försvarsmaktsledningens "felaktiga fokusering".

Kanske bör Officersförbundet uppfylla armeinspektörens önskan om att fokusera på de 95 % som "tackat ja". Officersförbundet skulle kunna göra en medlemsundersökning och ställa frågorna:
- hur många tror du skrev på för att de inte bara är löntagare utan också låntagare?
- omreglerade du dina anställningsvillkor grundat på övertygelse eller av rädsla för att förlora din anställning?
- kommer du att åka på internationell insats år efter år eller kommer du att säga upp dig när saken väl ställs på sin spets?
- tycker du att Försvarsmaktsledningen har hanterat frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet på ett bra sätt?
- har ditt förtroende för FM ledning ökat eller minskat på grund av hanteringen av frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet?
- tror du att FM ledning kommer att hantera frågan om omgalonering bättre eller sämre än frågan om internationell tjänstgöringsskyldighet?

Det vore intressant att få officerskårens svar på de frågorna.

I TFG 970006 med riktlinjer för vitsord för officerare exemplifieras vad som uppfattas som gott ledarskap bland annat med:
- Förmåga att tillvinna sig förtroende som chef samt att upprätthålla en god anda.
- Omsorg om de underlydande och otvungen kontakt med dem.
- Förmåga att tillvarata de underlydandes kunskaper och erfarenheter samt att skapa en känsla av gemenskap inför förelagda uppgifter.

Det är osannolikt att försvarsmaktsledningen skulle kunna värderas till annat än E (dvs. underkänt) i detta sammanhang.  Skärpning!

Slutligen uppmanar armeinspektören Förbundsledningen att "balansera era skriverier med verkligheten". Bäste armeinspektör - detta är verkligheten!

/ Commander

måndag 8 november 2010

Piratattack mot eskorterad hjälpsändning

Natten den 6 november attackerades för första gången ett fartyg eskorterat av EUNAVFOR, rapporteras på EUNAVFOR hemsida (www.eunavfor.eu).

Petra 1 som var chartrat av AMISOM för att transportera nödhjälp till Somalia eskorterades av SPS Infanta Christina och attackerades utanför Somalias kust av MV Izumi. Mv Izumi hade blivit tagen av pirater den 10 oktober och besättningen hölls som gisslan ombord.

Det spanska fartyget ökade farten och manövrerade för att placera sig mellan Mv Izumi och Petra 1 varvid piraterna avbröt attacken och flydde utan att några skador hade åsamkats varken Petra 1 eller hennes eskort.

Incidenten reser ett antal frågor: var det en medveten attack mot ett eskorterat fartyg eller ett misstag i arbetet? Är det en mer offensiv pirattaktik vi ser? Vilka möjligheter har stridsfartygen att besvara elden med gisslan som mänskliga sköldar ombord på piratfartygen?

Petra 1 har tidigare eskorterats längs samma rutt av HMS Carlskrona.

Totalt har EUNAVFOR genomfört 165 eskorter längs Somalias kust och skyddat leveransen av ca 460.000 ton hjälpsändningar. Tack vare de eskorter som genomförs av EU NAVFOR kan 1.350 000 människor få mat varje dag i Somalia.

För tillfället är 22 fartyg kapade och över 500 personer sitter som gisslan men under 2010 har EU NAVFOR avvärjt ungefär 115 piratattacker mot civila handelsfartyg. Hur livet gestaltar sig för de som är fångna av pirater kan vi knappast ens föreställa oss.

/ Commander

Frågor för en framtida marin.

Riksdagsledamoten Annicka Engblom höll för en tid sedan sitt inledningsanförande till KÖMS, vilket tidigare kommenterats av Skipper.

Skipper har tagit på sig rollen som "djävulens advokat" och ifrågasätter på vilket sätt korvett typ Visby "vässat den marina förmågan". Han/hon pekar på områdena ytattack och ubåtsjakt och menar att vi med kv typ Vby inte till närmelsevis vässat dessa förmågor. Åtminstone inte på ett bra tag framöver. 

Där anser jag att Skipper har fel. Det är utan tvekan en del arbete att göra för att utveckla Visby från version 4 till version 5, installation av sjömålsrobot är ett område. Detta hindrar inte att fördelarna med kv Visby version 4 jämfört med våra äldre korvetter ändå framstår tydligt, inom samtliga dimensioner. Detta har visat sig vid de övningar de hittills deltagit i, fråga bara NRF efter genomförd Brilliant Mariner. 

Plattformarna, med sin storlek och sjövärdighet, kombinerat med effektiva sensorer och den inbyggda smygtekniken gör dem synnerligen lämpliga för ytstrid i kustnära farvatten. Att själva roboten ännu ej är installerad ombord förtar inte effekten av dessa fördelar. 

Detsamma gäller undervattensstriden. Utan att gå in på detaljer kan det poängteras att kv typ Visby har uppnått helt andra akustiska signaturer än sina föregångare. Detta gör att nya taktiska möjligheter öppnar sig. 

I övrigt delar jag Skippers analys av anförandet.

Engblom pekar, helt riktigt, på de utmaningar som FM står inför när det gäller sjöstridskrafternas utveckling där de två viktigaste är antal och storlek på enheterna och tillgången på personal. 

Ökning av enheternas antal och storlek är en utveckling som måste till för att FM skall kunna lösa de uppgifter som regering och riksdag ställer på den, kopplat till sjövärdighet och uthållighet. Fartygen måste ha ett fartområde som medger förflyttning till och från aktuella operationsområden och de måste kunna ligga längre tid till sjöss oavsett väder.  Sjöoperativ, ombordbaserad helikopter är en integrerad och självklar del av alla marina operationstyper, avsaknaden av densamma är förhoppningsvis en olycklig parentes i den svenska marina historien. För att realisera detta krävs tydliga prioriteringar inom FM, såväl avseende ekonomiska medel som inriktning av verksamheten. När får vi se dessa prioriteringar?

Avseende tillgången på personal är det en stor fråga som berör många områden, där inte alla har några självklara lösningar. Ett område där lösningen framstår tydligt är personalramarna. Om förbanden i sina ramar endast har en officer eller sjöman per befattning innebär det att fartygen endast kan utnyttjas en begränsad del av tiden eftersom det ,  oavsett arbetstidsavtal, endast finns ett visst antal timmar arbetstid per år. Dessutom tar ramarna inte hänsyn till sjukskrivna, föräldralediga eller personal tjänstlediga för förtroendeuppdrag. Varje sådan frånvaro lämnar en befattning tom ombord eller i nödvändiga stöd- och ledningsfunktioner. Detsamma gäller för de bemanningsuppdrag som förbanden åläggs - varje bemanningsuppdrag lämnar en lucka i förbandet. 

I stället för att begränsa personalramarna och därmed omöjliggöra ett rationellt utnyttjande av de stora investeringar som våra fartyg de facto innebär, måste personalramarna utökas till medge mer än 100% bemanning av våra enheter, såsom exempelvis HMS Orion är bemannad. Då kan enheterna utnyttjas på ett ekonomiskt sätt som ett säkerhetspolitiskt verktyg, hemma och långt borta. Det första steget är att utöka personalramarna, det andra att fylla raderna i PRIO med individer med rätt kompetens. Detta kommer inte att bli lätt men det är definitivt omöjligt om inte ramarna först ökas.

/ Commander

torsdag 4 november 2010

Europeisk expeditionskrigföring?


Till att börja med måste man definiera vad man menar med "europeisk". Är det västeuropeisk man menar så torde svaret bli ja, de västeuropeiska nationernas förmåga till expeditionära operationer kommer att reduceras. Om man däremot tolkar "europeisk" i dess vidare form ser man att exempelvis Ryssland utvecklar  en ökad förmåga, bland annat genom anskaffning av fartyg av Mistral-klass.

Expeditionär krigföring är i allt väsentligt beroende av tillgång på anpassade sjöstridskrafter för dess genomförande, exempelvis hangarfartyg och olika typer av landstigningsfartyg. Sådana finns bland annat i den franska flottan och såväl Italien som Spanien utvecklar eller vidmakthåller en hangarfartygsförmåga. Landstigningsfartyg finns i flera västeuropeiska flottor. Förmågan reduceras med det brittiska ställningstagandet men kommer att finnas kvar, eller ökas, inom andra europeiska flottor.

Vidare ställs frågan hur denna utveckling kommer att påverka svensk utveckling av vårt koncept för expeditionära operationer. Förhoppningsvis i väldigt liten utsträckning. Att våra förband måste kunna användas utanför svenskt territorium tillsammans med andra är en utveckling som måste fortsätta, inte minst med anledning av solidaritetsförklaringen. Att däremot försöka bygga upp en självständig expeditionär förmåga är inte realistiskt och en farlig väg att gå för en liten nation som Sverige. Risken att det endast blir en kostsam men oanvändbar halvmesyr är överhängande. Detta är något att ha i åtanke vid anskaffningen av nästa klass av stödfartyg - vilka är  behoven? Fylls behoven bäst av fartyg av typen Rotterdam eller av typen Absalon?

/ Commander

tisdag 2 november 2010

HMS Gladan och HMS Falken - heliga kor?


I en kommentar till ett tidigare inlägg rörande Högvakt med stående sjöstridsförband säger Anonym 09:59 ”Man kanske borde ställa skonerterna för att frigöra personal och resurser… - Att slakta den heliga kon.” Denna åtgärd frigör inte några nämnvärda resurser då bemanningen ombord är minimal och kostnaden för driften av fartygen är begränsad. Behovet av fartygen har inte heller minskat. Tvärt om är det större än någonsin.
 
Från december 2010 är samtliga strids- och stödfartyg bemannade med anställda besättningar. Alla befattningar ombord är insatsbefattningar med målet att ha stående tillgängliga insatsförband, helt i linje med inriktningen från riksdag och regering.
 
De elevbefattningar som tidigare fanns ombord i våra äldre stridsfartyg finns inte längre och det finns ingen möjlighet att bereda plats för elever ombord. Nytillträdd personal måste i stället vara grundutbildad på individnivå för att kunna verka ombord.
 
HKV har beslutat att Grundläggande Militär Utbildning (GMU) skall vara kinesiskt lika inom Försvarsmakten utan möjlighet till några arenaspecifika anpassningar. Detta innebär att GMU är en ren soldatutbildning och med nuvarande utformning av GMU krävs omfattande kompletterande utbildning för att göra de provanställda sjömännen mönstringsbara ombord.
 
Rekryterna som kommer ut från GMU kan inte tjänstgöra ombord då de inte genomgått nödvändig  utbildning t.ex. grundläggande sjösäkerhetsutbildning, rökdykarutbildning, SERE A ”Flotten” etc. De är heller inte prövade till sjöss och det är därmed okänt om de har förutsättningar för att tjänstgöra på något av våra insatsförband.
 
Kompletteringsutbildningen, omfattande grundläggande sjömansutbildning samt yrkesutbildning, innebär såväl teoretisk som praktisk utbildning på Sjöstridsskolan men kommer även att kräva praktisk sjötjänstgöring. De enda lämpliga plattformar där denna del av utbildningen kan bedrivas är våra skonerter. Övriga fartyg är insatta i nationella eller internationella insatser eller står i hög beredskap för detta. Detta är en verksamhet som kommer att behöva genomföras mer eller mindre kontinuerligt då strids- och stödfartyg behöver en jämn ström av personal för att hantera avgångar bland GSS orsakat av exempelvis uppsägningar, långtidssjukskrivningar och antagning till officers- och specialistofficersutbildningar etc.
 
Behovet av HMS Gladan och HMS Falken som utbildningsplattformar för att göra GMU-soldater till örlogssjömän är alltså större än någonsin. Alternativet är att med jämna mellanrum dra ur korvetter, minröjningsfartyg och stödfartyg ur pågående insatser för att bedriva grundläggande sjömansutbildning – ett alternativ som är ohållbart ur såväl ett ekonomiskt som ett operativt perspektiv om vi skall ha ett insatt insatsförsvar.
 
/ Commander

Afghanistan

I går presenterade statsministern och delar av oppositionen en uppgörelse om det svenska engagemanget i Afghanistan. Till att börja med kan man gratulera regeringen till att de lyckats få en överenskommelse till stånd och ge en eloge till S och MP för att det tar del i ansvaret för den svenska politiken. 

Det är positivt med en bred uppgörelse i en så viktig fråga.

Det är däremot olyckligt att de presenterar en tidsplan med tydliga årtal. Det är inte möjligt att idag göra den utfästelsen. Statsministern öppnar dock för att läget på marken kommer att få påverka tidsplanen. En insats som ISAF måste ha ett "end state" som målsättning, inte ett "end date". Att presentera ett sådant är endast att spela motståndarna i händerna. 

Ett annat olyckligt inslag är att de verkar hålla fast vid den magra personalramen som redan nu är kritiskt låg. Om det dessutom inom samma ram skall tillföras medevac-förmåga och kanske UAV blir numerären för verkansdelarna farligt låg. 

Hursomhelst - det är bra att det fattats en bred överenskommelse, även om den måste ändras och anpassas beroende på hur verkligheten på marken utvecklar sig. 


/ Commander

söndag 31 oktober 2010

Högvakt med stående sjöstridsförband?

Sjöstridsflottiljerna har med början i januari 2009 till allt större del bemannats av anställda officerare och sjömän. Andelen värnpliktig personal har stadigt minskat och den 10 december i år rycker de sista ut från förbanden. Detta är en utveckling som framsynta officerare inom sjöstridskrafterna länge efterlyst. Det är inte ekonomiskt försvarbart att utveckla avancerade stridsfartyg och sedan bemanna på ett sådant sätt att de endast är användbara halva året. Att sjöstridskrafterna fullt ut blir stående förband är en naturlig och mycket positiv utveckling.

Förändringen kräver dock en hel del anpassningar inom olika områden. Detta görs nu allt eftersom, tyvärr sällan med hänsyn till marina förhållanden. Något som verkar svårt att ställa om är tankesättet hos oss äldre officerare. I stället för ett utbildningsfokus har verksamheten vid sjöstridskrafterna fått ett alltmer uttalat insatsfokus. Denna förändring har dock haft svårt att tränga in i flertalet officerares sinnen.

Ett exempel på feltänk när det gäller användandet av stående förband är Högvakten. Jag betraktar mig som royalist och har inget emot Högvakten som sådan - det är en viktig funktion med stort symboliskt värde. Frågan är dock hur den skall genomföras. Sjöstridsflottiljerna har i dagarna fått en förberedande order att bestrida Högvakt under två perioder hösten 2011. En nog så klar och enkel uppgift kan tyckas. Det som saknas i ordern är dock prioriteringar.

Mängden arbetstid, tillsammans med ekonomiska medel, är den klart mest begränsande faktorn när det handlar om att planera verksamhet för ett stående förband. En enkel beräkning ger vid handen att det för nio dagars Högvakt åtgår 3 veckor för träning, följt av cirka tio sjödygn för genomförande. Detta ger en summa om 260 timmar som skall avräknas från årsarbetstiden och som motsvarar 6,5 veckors arbetstid. Erfarenheterna från tidigare Högvaktstjänstgöring visar att det åtgår ungefär 75 sjömän och 7 officerare för att vakta slotten i Stockholm. Detta motsvarar en fjärdedel av de båda sjöstridsflottiljernas anställda sjömän.

Konsekvensen för sjöstridskrafterna av denna enkla uppgift blir att en fjärdedel av rikets sjöstridskrafter kommer att ligga overksamma under nästan sju veckors tid. Detta skall läggas till den tid av stillaliggande orsakat av lagstadgad semester, obligatoriska utbildningar, varvsöversyner mm.

Är detta rätt sätt att använda sjöstridsförband med anställda besättningar?

Knappast! En lika enkel som rationell lösning är att anställa det antal soldater som krävs för att bestrida Högvakt över tiden och låt de ha det som sin enda uppgift. Att låta fartyg för miljarder ligga still för att sjömännen skall lösa soldatuppgifter är knappast god ekonomi. Fartygen skall skydda svenska intressen till sjöss över tiden - här hemma och långt borta. Det är därför en stat bygger upp en flotta, inte för att den skall ligga obemannad till kaj.

/ Commander